torsdag 13 mars 2014

Friskvårdsterapeut block 5

Det bara snurrar i skallen efter tre dagar fullproppade med info. Ju mer man lär sig desto mer inser man hur mycket mer det finns att lära... Men det är hur kul som helst!

Vi har fått fortsätta att undersöka, palpera, känna och klämma på olika hundar. Det har varit allt från fullt friska hundar av olika raser och åldrar, till hundar som har olika former av problem. Poletten börjar trilla ner nu, jag känner allt tydligare (ehh, oftast...) vad som är en normal känsla i en muskel, vad som är en spänd muskel och vad som är en sjuk/skadad muskel. Jag har klart för mig hur en frisk led ska kännas och vad som är normal rörlighet i olika leder hos olika raser osv. Det som är så svårt att det är så otroligt stora skillnader mellan olika raser men även individuella skillnader inom samma ras. Det är bara att massera hundar till ondo för att tillslut få en erfarenhetsbank att jämföra med. Jag börjar förstå varför det är krav på 125 praktiktimmar (och får allt mindre förståelse för hur det i vissa liknande utbildningar enbart krävs ca 5 praktiktimmar...).

Vi hade en otroligt duktig veterinär (skelett och leder) som inhyrd föreläsare, Eva Salén från Vallentuna Djurklinik. Hon pratade om bl.a. HD och ED, osteochondros, L7-S1, legg perthes och liknande klassiska problem i skelett och leder. Rätt fascinerande hur mycket veterinärvården kan fixa till. Och skrämmande hur mycket problem våra hundar faktiskt har... Vi fick se röntgenbilder där man knappt kan förstå hur hunden kunnat gå eller röra sig över huvud taget. Och de var tyvärr inga ovanliga bilder, vardagsmat för veterinärerna. Och vi återkommer ju ständigt till det jag tjatar om - avla inte på sjuka individer!

Vi hade ytterligare en inhyrd föreläsare som berättade hur man kan använda sig av pulsmätning när man fysar sin hund. Spännande! Extra kul att denna föreläsare är väldigt aktiv inom draghundsport. Fick mina tankar bekräftade när det gäller det här med att draghundar bränner så otroligt mkt energi innan de ens startat. De står och hoppar och skäller/skriker konstant tills de släpps iväg. Gissa om prestationen skulle förbättras om de startade lugnt och sansat men jag har sett otroligt få starter där hunden/hundarna står stilla, tysta och fokuserat väntar på startsignal... Prestationen skulle säkerligen förbättras om hundarna värmdes upp också och inte bara plockades från bilen, selades på och sattes i spannet. Draghundsfolk har tydligen skrattat åt vår föreläsare när hon berättat att hon värmer upp sin hund, har täcke på vid kallt väder innan och efter start samt varvar ner och stretchar sin hund efteråt. Men så har hon ju också ett par SM guld i barmarksdrag så de kanske skulle börja ta efter hennes tänk istället?!

En eftermiddag spenderades i simmet där vi fick simma hundar! Oj, oj så kul =) Och blött... Jag simmade ju Täppas för några år sedan och då lärde jag mig mycket om hur man jobbar med en hund som hatar vatten. 
Vi simmade en rottis för första gången och den hunden lyckades stänka ner precis hela simmet inklusive tak och 9 personer. Hunden fick trots allt så positiva erfarenheter att hon 30 min senare försökte ta sig upp på rampen igen för att kasta sig i bassängen ;)

Det är verkligen inte lätt att hantera stora starka hundar som får lite smått panik när de kommer i vattnet första gången. Det måste vara flera personer som styr linorna i samarbete med varandra (målet är ju att hunden ska simma själv utan linor men linorna är ett måste i början). Hunden ska hållas på rätt köl, lugnas och känna sig bekväm i vattnet. Vi fick träna på att ta in hunden till bassängens kant för vila, rätt teknik för att sedan släppa ut hunden igen mm. Vi fick se hur man kan jobba med intervallträning, få hunden att använda hela kroppen och göra vissa specifika rörelser i vattnet.

11 år gammal schäfer


Vi simmade schäfer, rottis, dobberman och mops. Dobbermann är ju en av de raser som är sämst på att simma, de har djup bröstkorg och långa smala ben, de liksom sjunker. Med flytväst på är det ju inga problem men de har tydligen tendens att plaska ordentligt med sina långa framben. Vår dobber fixade det dock galant men han såg ut att tycka att hela upplevelsen var lite skräckblandad förtjusning =) Jag ser fram emot nästa pass i simmet!

Inga kommentarer: