Leirbrean

Böverbrean gav mersmak så jag började spana runt på kartan efter fler glaciärer. Hittade en större glaciär som antagligen var ännu finare även om det var tuffare att ta sig dit. Även här utgick leden från Krossbu men åt ett helt annat håll. Det här leden var inte utmärkt men gick att se så länge det var växtlighet på marken. Det gick uppför från start till mål men nästan hela tiden längs en fin fors. Den sista halvan av leden var bara sten, sten och ännu mera sten. Till slut väldigt ogästvänligt faktiskt och det var inte helt lätt att gå bland all sten. Fick kolla Atles trampdynor med jämna mellanrum så att de inte slets för mycket.
Gah, det var lite kämpigt bland all sten mot slutet och vi var nu uppe på rekordhöjd för Atle =) Och till slut såg vi glaciären och sjön. Väl framme var det så himla fint!

Här dök det upp en stor vall/mur av sten. Jag funderade länge över varför man byggt en sådan här uppe i månlandskapet? Men det enda jag kom fram till var att det måste vara glaciären som en gång i tiden gick hit och att den skjöt stenen framför sig. Kan det vara en rimlig teori tro??

Vackert men inte så vandringsvänligt. Men rätt kul ändå för jag kommer alltid minnas det här området - stenigt och grått som i en helt död del av världen...

Leirbrean visar sig!

Så fint! Toppen som är dold i moln är Store Smörstabbtind, 2208 möh, d.v.s. högre än Kebnekaise. Den känns överkomlig i bra väder men frågan är hur trampdynorna fixar all sten...

Min favoritbild från veckan! Alldeles trolskt där högt upp bland moln och isflak =)

En alldeles egen beach vid glaciärsjön!

Här hade man ju kunnat stanna hela dagen... Gjendesheim (som alla hyllar och som jag skrev om tidigare) i all ära men det här smällde högre i min värld!!
På vägen ner började mina fotleder säga ifrån, de hade väl fått nog av allt balanserande på stenarna. Atles trampdynor klarade i alla fall det hela bra, lite slitna men ingen fara på taket. Lite vila så var vi redo för nästa tur även om den gärna fick bli i lite lättare terräng =)