Norge - del 3

Tisdag och inget regn!! Dock snorkallt och blåsigt men det var bara att klä på sig allt man hade (och fundera över varför vinterjackan hängde hemma i Täby), bylsa på hunden fodrat vintertäcke och ge sig av. Äntligen dags för en tur som stod på önskelistan, Peer Gynt-hytta och den turkosa forsen!

Första projektet blev att ta sig förbi en sällskapssjuk minigris med jaktmaskinen Atle men sen så bar det av och leden gick längs en sjö och en del snö innan vi till slut var framme vid forsen som var helt i min smak!

Minigrisen ett minne blott and off we go!

Note to self: ta för guds skull täcke med bensnören när det blåser...

Hur fint kan det va?

Sedan gick vi genom hyttaområdet och vidare längs forsen mot det häftiga Smiubelgin, med en topp på 1915 öhm! Det fanns en lägre topp på runt 1700 som fanns på önskelistan men den satans kalla vinden var inte att leka med. Det fick alltså bli en ännu lägre topp. Först skulle vi bara över ett vad... Vilket projekt, det var egentligen varken djupt eller brett men det fanns liksom inget bra ställe att ta sig över. En varm dag hade man bara kunna gå men med bara några få plusgrader ville man inte ha in svinkallt vatten i kängorna för att gå med det resten av turen... Till slut hittade vi ett ställe att ta oss över och medans jag stod och vinglade på en sten så fick Atle för sig att hoppa över från stenen till andra sidan utan att jag var beredd på det. Det blev pannkaka och han kraschlandade i vattnet. Nu hade jag varit lite förutseende och tagit av täcket och satt på selen så det var ju bara att hiva upp honom på stenen igen. Försök nr. två gick betydligt bättre och sen var vi över!
Det fick bli lunch och Atle frös så han fick sitt ulltäcke under vintertäcket, då blev det bättre. Sen var det dags att knata upp för berget, det fanns en lite minitopp vi tog sikte på.

Smiubelgin, min nya idol bland berg! Det ser ju inte jättehögt ut men toppen "Bråkdalsbelgen" syns inte och den är som sagt på 1915 möh. Jämför med Kebnekaise vars topp ligger på någonstans runt 2100 möh.

På väg upp på en förtopp till Smiubelgin där det blåste så mycket att man ibland fick stå still för att inte vinden skulle flytta på en och Atles täcke som saknade bensnören blåste bara upp över ryggen hela tiden... Lite störande att det då kommer en (antagligen härdad norrman) och bara knatar på uppför, han tänkte minsann ta toppen trots vinden...

Vi gick ner igen och efter projekt "ta sig över vadet igen..." så knatade vi offroad bland stenar och lappvide innan vi var tillbaka på leden. Det fick bli fikapaus och sen bar det av hemåt stugan. Äntligen en ordentlig vandring!

Atle knatade på bra men bitvis var terrängen inte dvärgschnauzervänlig (norskt lappvide växer liiite högre än i Sverige), då fick han åka snålskjuts =)