Väldigt lätt och ha att göra med även om han såklart hade egna åsikter ibland! Fick han chansen försökte han gärna sno de andras mat och han var expert på att pressa sig ut när man öppnade grinden till hundgården. Helst ville han då springa och gömma sig under en bil (hur får en malamute plats under en bil?), det har han tydligen gjort sedan han var valp.
Väldigt gosig var han och något han gärna gjorde var att ställa sig under mig, mellan benen (som i freestyle) och så tyckte han att jag skulle klappa. Jag vet inte hur många gånger jag stod upptagen med något och helt plötsligt var jag på väg att ramla omkull för att Is försökte buffa på mig så att han kunde ställa sig under och bli klappad =)
På stakeouten var han väldigt pratig när jag selade på hundarna bredvid. Polarhundar skäller ju sällan men ylar desto mer. Sen har de även nåt mellanting som låter som en "hoande" tomte, så höll han på och tyckte att jag skulle bry mig lite mer om honom ;)
Framför släden var han klockren och drog på hela tiden, det fanns bara ett läge - målmedvetet framåt, framåt, framåt!
Många har frågat om jag blivit mer eller mindre sugen på polarhund nu när jag har lite mer erfarenhet. Det är faktiskt svårt att svara på... Jag har under så många år suktat efter en husky så jag vet inte om det går att bli mer sugen än jag var redan innan. Jag har iaf inte blivit mindre sugen! Däremot kanske jag tänker i lite andra banor än tidigare, nu när jag sett dem i sin rätta miljö, sett dem bo ute och jobba med det rasen är framavlad för. Livet går liksom ut på att springa framför en släde =)
En del säger att jag ska testa, det går alltid att omplacera om det inte fungerar. NEJ, omplacering finns inte i min värld. Nu menar jag inte att jag är emot omplacering om det är det bästa för hunden men det ska liksom inte vara en chansning redan från början. Ska jag skaffa en polarhund så ska jag ha en plan och vara säker på att det fungerar. Finns det tvekan så skaffar jag ingen, så enkelt är det.
Det som stör mig mest är egentligen inte alla tveksamheter utan snarare vetskapen om att det säkert kan funka. För jag har faktiskt lösningar på många av tveksamheterna. Ger jag mig fan på att fixa det så vet jag att jag kommer göra det. Det är bara en fråga om tid, ork, tålamod, planering och lite praktiska lösningar...
Det jag funderat mkt över och som jag pratade med Sandra om var hur pass lätta/svåra polarhundar är att träna i annat än drag. Jag vill ju inte enbart köra drag utan träna tricks, rallylydnad, freestyle och allt möjligt "vanligt" också. Den allmänna uppfattningen är ju att det typ inte går att motivera en polarhund till sådan träning. Bullshit enligt Sandra, så länge man använder rätt träningsmetod så går det utmärkt. Hon har tävlat i rally, lydnad och freestyle med en av sina hundar. Vill man jaga titlar så finns det självklart lämpligare raser men det är ju inte det viktigaste.
Husky har ju alltid varit mitt första val men efter dessa dagar har malamuten verkligen knappat in! Just i draget så är ju malamuten betydligt starkare så det går att köra släde med 1-2 hundar, även om jag själv får jobba lite i uppförsbackar och liknande. Ska jag ha husky så så krävs det nog 2-3 framför en släde... Kan visserligen köra på skidor eller efter pulka men släde ger ju en annan känsla (t.ex. jäkligt ömma knän fulla av blåmärken haha), nä skämt åsido, men släde känns mer lockande.
Nackdelen med malamute är att de är så jäkla stora! Huskyn är nättare och smidigare. Samojed och grönlandshund känns inte lockande.
Mmm, får nog suga lite på den här karamellen ett tag till. Har jag funderat i typ 8 år kan jag fundera lite till ;) En sak är dock säker, någon gång i livet blir det polarhund! Some time, some day...
 |
| Is |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar